La Josefine

Kl 07.00 möttes jag och Atloc på Estacion Central. Vi hade köpt bussbiljetter för 30 000 pesos per person (ca 400 kr). Vi hade tagit den bussen som gick tidigast på morgonen för att hinna fram till Mendoza i tid. För senast kl 18.00 skulle vi ha hämtat ut biljetterna till matchen... Men det var lungt tänkte vi, vi har ju många timmar på oss och bussresan skulle bara ta 6 tim. Heereeegud vad bussen kör långsamt tycker vi, säkert inte mer än 30 km/h. Men det kanske är för vägunderlaget.. Vägen genom Anderna hade varit stängd i några dagar pga. is. Men nu var den öppen igen.

Efter ca 1.5 tim resa stannar bussen och chauffören säger att motorn är sönder och vi måste vänta på att en ny buss ska komma ifrån Santigo för att hämta oss. ÅÅHH stresss!!! Helt plötsigt står en ny buss vid sidan om vår buss. Man hade inte märkt det och chauffören hade inte meddelat oss. Så jag och Atloc tar våra ryggsäckar och springer ner och in på den andra. Vi ville ha lika bra platser som på första bussen, nänligen längst fram. Men de var upptagna buhu! Direkt när vi kommit in på bussen stängs dörrarna och den kör iväg. Då är det säkert 25 per som inte fattat att en ny buss kommit och är kvar i den gamla trasiga bussen hahah! En gubbe springer fram till chauffören och skriver "Men stanna för i helvete, min fru är ju kvar på den andra bussen". Chauffören svarar "Det är inte mitt problem, vi vill komma iväg fort eftersom alla väntat" Gubben: "Jag har betalat för den här resan, sen väntat på er i 1.5 timme. Nu stannnar du och åker tillbaka och hämtar min fru." Han var såååå arg!!! Till slut släppte bara busschauffören av honom och han fick gå tillbaka till sin fru. Vi satt iaf tryggt :)

Sköna stolar fick vi också, skönare än första bussen!

Efter 3 tim kom vi fram till passkontrollen för att komma in i Argentina. Vi hade frågat om det räckte med passet och det skulle det göra. Vi blir tillsagda att ställa oss i två köer, en kö med dom från bussen som hade gått sönder, alltså vi, och en med dom som åkte i den bussen hela tiden. Jag kände mig som en flykting. Det var som inne i en lagerlokal. Det var kallt och mörkt! Så var det min tur.. Kvinnan tittar på mig och skakar på huvudet och säger att jag behöver ett chilenskt Id för att komma in i Argentina. Jag förklarar att jag varit hos polisen och ansökt men att det inte hade varit klart att hämta ut innan jag kom. Jag säger att jag trodde att det räckte med pass och mitt studentvisum. Hon säger då att jag har varit i Chile i 30 dagar och efter 30 dagar måste jag ha ett Chilenskt ID, utan det Id kommer jag inte  ut ur land. Hon frågar om jag har med mig något bevis på att jag varit hos polisen, men det hade jag ju inte tänkt på att ta med.. Faaaan tänker jag och Atloc. Hur gör vi nu?? Måste vi åka tillbaka till Santiago? Busschauffören kommer fram och säger till oss att vara lunga att det ska gå och fixa. Han pratar med kvinnan och man ser att hon är irriterad. Hon skakar på huvudet och viftar med händerna. Hon säger att hon kan förlora jobbet om hon släpper in oss i Argentina. Efter 15 min kommer hon tillbaka och nickar åt oss och säger "Ya pasa!" Vi klarade det!!! Verkligen med en himla massa tur., Fattar inte ens hur det fixade sig. Alla i kön klappar händerna haha :)

Sen var det dags för packkontroll. Knarkhundar sökte igenom bussen och tullpersonerna kollade igenom våra väskor. Jag fick slänga all matsäck jag hade med mig förutom min dricka. Det hade jag ju inte heller tänkt på :( Hahah.. Sen äntligen fortsatte vi! Nu var det STRESS!!!

Efter några timmars resa i bussen är vi framme i Argentina. Bussen stannar igen och några poliser kommer in. De pekar ut några av oss och säger till oss att ta med våra väskor och följa med. SJÄLVKLART jag och Atloc och några killar från Venezuela som också skulle kolla på matchen. De andra fick vänta i bussen. Dom sökte igenom vårt bagage. Sen fick vi gå tillbaka. Dom skrattade åt oss på bussen och sa att vi verkade ha otur med det mesta haha..

Kl 17.15 Argentinsk tid kom vi fram till Mendoza. Vi sprang till bankomaten och tog ut pengar (Dom har inte samma pengar som Chile). Sedan hoppade vi in i en taxi och sa att vi skulle till Stationen där man hämtade ut biljetter och att det var bråttom. Vi kom fram 10 min innan det stängde!!!! :D Vi blev sååå lurade på taxin, vi betalade 100 pesos. I Chile hade det varit typ 1 kr så vi visste inte hur mycket vi egentligen betalade, men 200 kr!! Vi jämförde andra priser med det vi hade betalat, och en stod måltid med kött och vin kostade 40 pesos haha. Så JA, vi hade blivit lurade...

Vi köpte Paraguay tröjor och flagga :D

Vi gick in på ett hotell och bad dom kryssa in vart vi var, var Plaza Indepidencia (Jag hade läst att det var stadens hjärta) och Calle Sacramento (eller ngt liknande) och sen bargatan och vart fotbollsarenan låg. Sen började vi gå!

Jag tyckte jättemycket om Mendoza. Det var en mysig stad, som kändes väldigt unik. Tillslut kom vi fram till bargatan. Det var tomt, kl var ca 20.00 så vi hade 1 tim på oss!  Hela tiden kom det fram folk och frågade om vi hade biljetter eller om vi ville köpa svart. Atloc hade ju en biljet över. Vi hade tänkt sälja den utanför stadion men förstod ganska snabbt att det skulle bli omöjligt!

Väl inne på arenan var det jättelite folk. Vi blev så besvikna :( Det hade kommit ca 15 000 åskådare och läktaren rymmer ca 35 000 eller något. Så det var väldigt tråkigt! Alla stod även blandade, Paraguay fans med Venezulan fans. Fast dom flesta skrek Argentina ramsor haha. Sura för att de hade åkt ut. Sen tvärs över stadion var det en liten klack med bara chilenare. Argentinare och Chilenare hatar varandra haha! Det var så kul för så fort det blev tyst så började dom sjunga "Chi chi chi le le le viva chile" och argentinarna blev gaaaalna. Och skrev massa fula ord tillbaka och sjöng ramsor om Chile haha..

Matchen var väldigt seg, ingenting hände, matchen avgjordes på straffar efter förlängning på 30 min. Men Paraguay vann med 1-0 på tillslut. Det var såååååå kallt!!!!! säkert - 3 grader eller något.

Efter matchen hade vi ju tänkt att gå ut och festa. Men vi var så trötta. Stressen hade släppt, vi var kalla och jag hade huvudvärk. Vi gick till en bar och tog en öl. Sedan ville vi bara gå och lägga oss. Vi bestämde oss för att gå till ett hostel. Det fanns hur många som helst i Mendoza. vi gick och gick. Bokstavligen släpade benen efter oss. Så trötta och frusna. Varenda hostel i stan var fullbokat :/ Fan det trodde vi inte. Haha nu får mamma och pappa rätt. Men men vi lärde oss en läxa. Vad ska vi göra tänkte vi?! Vi hade 5 tim på oss innan bussen skulle gå hem. Vi började promenera för att leta efter ett café men självklart var allting stängt. Vi gick och gick, knäpptysta haha. Ett plus var att det patrullerade poliser överallt. Iaf inne i centrum.  Till vår lycka ser vi att det lyser, en hamburgeria. Vi går in och frågar om de har kaffe, men icke. Men vi sitter där ett tag, äter lite, och värmer oss.. Efter ett tag kan vi inte sitta kvar länge och måste gå, då hade vi 3,5 tim kvar innan bussen ska gå... Vi fortsätter att bara gå runt på gatorna, stelfrusna.. Det enda jag ville var att ha en varm säng! Tiden gick så långsamt, det var en jättejobbig natt. Äntligen blev kl 6 på morgonen och Central stationen öppnades. Vi gick dit, ca 40 min promenad för att dra ut på tiden. Bara massa uteliggare och luffare där.. Men det var iaf LITE varmare där inne.. Sen var det bara att hålla sig vaken, vi fick inte sova, kunde både vara farligt plus risk att missa bussen. Så gissa vad vi gjorde, jo vi pluggade haha! :) Äntligen kom bussen in 8.00. Jag la mig i stolen, fällde ner den, drog över fulten sate på mig luvan och halsduken och alla kläder jag hade och somnade. Sen vaknade jag 3 tim senare vid passkontrollen. Denna gång gick det bra :) Kl 14.30 var vi i Santiago. Home sweet home kände jag då :) Äntligen en plats jag känner till!

Jag gillade Mendoza, men natten var hemsk!! Aldrig mer igen så spontant. Iaf inte på vintern!! Jag vill komma tillbaka till Mendoza i sommar :) Sådär, nu vet ni hur mitt dygn i Argentina var.