Poolhäng

Shiiit vad solen har tagit idag! Låg inte länge vid poolen, men vilka ränder jag fått!! Började morgonen med att låsa mig ute. Precis när jag slår igen dörren slår det mig "Faaaan jag har inga nycklar." När man stänger dörren låses den automatiskt. Med 0 kr på mobilen, inget busskort och inga pengar fann det inte mycket jag kunde göra. Hade ju kunnat åka till Sarah jobb men det gick inte då. Så jag fick gå ner till Receptionen och bekanta mig med den nya receptionisten. Han ringde en låssmed eller vad det heter som kom och öppnade min dörr, 15 000 pesos fattigare...
Efter denna händelse tror receptionisten att vi är bundisar. Han berättar sitt livs historia för mig, ber mig sedan om min mailadress. Inte nog med det, sen frågar han om han kan få mitt mobilnr, både svenska och chilenska.. Skumt?
Han säger att han trodde att europeer var kalla av sig men att jag visar raka motsatsen! Han verkade lite ensam, och har bara jobbat 6 dagar så jag stod och pratade med honom och var snäll, men sen ville jag sola, det var ju det jag hade velat sedan jag vaknade :) Så jag gick till poolen i vårt hus. Den har bara sol till 14.00 så det gäller att vara där tidigt (då solen är som starkast, farligt :/ ) .. Jag ligger på poolkanten och halvsover när en kille kommer och knackar mig på ryggen och ber mig smörja in hans rygg med olja. Sen sätter han sig bredvid mig och slutar inte prata.. Han pratar om allt. Till slut frågar han om han får bjuda mig på bio i eftermiddag, jag tackar men säger att jag träffar en kille, då frågar han om jag vill gå och spela pingis.. :P Han var en colombian som hade bott i Santiago 3 år och var musiker. TILLSLUT hoppas han i poolen.
Igår låg jag vid poolen med Rachel, då det går förbi ett äldre par. Dom hör oss pratar svenska och stannar och säger hej. Det här paret låg vi poolen idag och vi började prata. Det slutade med att vi sitter på gräsmattan och pratar i säkert 2 timmar. Det kändes som hemma :) Det är de första svenskarna jag träffat på 5 månader. Och vi bor i samma hur. Deras dotter bor här i Santiago och är gift med en chilenare. Dom berättade att efter student började hon resa, till Spanien, Ecuador, Peru, Bolivia och sedan till Chile där hon träffade sin drömkille. Jag sa att mammas och pappa största fasa är att jag ska träffa en kille och bli kvar här. Dom sa att jag skulle hälsa mina föräldrar att de hade känt samma sak, men nu ser det de positiva, de får lång semester en gång per år då de åker och hälsar på henne och killen :) Dom hade sedan många år insett att efter alla hennes resor skulle hon inte bosätta sig i Sverige. Låter det likt någon? :) Hon jobbar på Svenska ambassaden i Chile!
När jag nästan dör av hunger bestämmer jag mig för att gå iväg och köpa köttfärs för att laga min speciella köttfärssås :D När jag går förbi receptione ropas receptionisten efter mig och ge mig ett kort där han skrivit upp sitt namn, sin mailadress, sitt hemnummer och sitt mobil nr. Detta är ingen ung kille, utan en äldre man vi pratar om.. När jag kommer hem från affären så ropar han "Josefine jag måste prata med dig.." Jaha tänker jag och stannar upp. Sedan följer han mig till hissen, in i hissen och ända fram till min dörr.. Han berättar att han är författare och undrar om jag skulle kunna tänka mig att översätta hans böcker till engelska :P
Nu är jag hemm, smälter bort här. 35 grader!! :) men jag klagar inte!

Kommentarer
Postat av: Mamma

PASSA DIG.........var inte en blåögd svensk flicka!

Det finns ALLTID en baktanke! Ge inte ut ditt nummer och mailadress!

Kul med svenskarna, att du inte har träffat tjejen tidigare, synd?

Men jag/vi skulle bli djupt olycklig om du blev kvar i Chile, tro mig!

2011-12-01 @ 20:35:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0